Besök romantiska Paris med en weekendresa.

Att uppleva en weekend i romantiska Paris är en klassiker och numera lätt då det finns massor av lågprisflyg och lågprisflygbolag som kan ta dig dit på en weekendresa. Paris är inte bara romantikens stad utan även kulturens, modets och den goda matens stad. Koppla av på ett franskt café med en kopp kaffe och filosofera. Trängs framför Mona-Lisa på Louvren. Promenera med din kärlek över några av Seines alla broar. Glid fram på paradboulevarden Champs-Elysées eller smyg runt i  de latinska kvarteren på södra sidan om Seine där det finns massvis av små stämningsfulla restauranger, barer, affärer, matmarknader och smala gränder. Beställ in ostron och champagne på en liten mysig krog eller gourmetrestaurang.

London City by night

Det finns grym shopping i London för alla smaker och stilar. Gatorna som man bör besöka om man vill handla internationellt är affärer kring Oxford Street samt Knightsbridge. Här hittar man flertal lite mer exklusiva affärer som erbjuder märkesvaror. Vill man verkligen shoppa exklusivt så kan man alltid bege sig till New Bond Street där man kan hittas märkeskläder i mängder. Ett annat alternativ är shoppa i linje med lågprisflyg d v s marknader och second hand.

Portobello Road Market
Väldens största antikmarknad som ligger i charmiga Notting Hill. Här hittar du såväl nya kläder som schyssta secondhandplagg men också lampor, mat, leksaker, böcker och ja, i stort sett allt! Här råder en härlig stämning med mycket folk. Öppet på lördagar.
Tunnelbanestation: Notting Hill Gate

Camden Lock Market
Här går du in i en marknad och kommer ut i en annan och så fortsätter det! Camden Market består av totalt sex olika marknader både inom- och utomhus. Coola hus i olika färger omger gatan som slingrar mellan de olika marknaderna. Här hittar du allt från 60-tals prylar, musik och gamla affischer till punk, vintage, tatueringslokaler och härliga pubar. Här finns antagligen allt ni inte visste att ni ville ha!
Hemsida: www.camdenlockmarket.com
Tunnelbanestation: Camden Town

Absolut Vintage
En riktig favorit med mängder av snygga secondhand kläder. Ligger vid Old Truman bryggeriet.
Hemsida: www.absolutevintage.com
Tunnelbanestation: Brick Lane

Här hittar du lågprisflyg

De flesta av sevärdheterna i New York koncentreras till ön Manhattan, som faktiskt är över två mil lång, och nästan fyra kilometer på det bredaste stället. Här finns museum i världsklass, till exempel gigantiska Metropolitan Museum of Art – The Met, behändiga Guggenheim Museum och lärorika American Museum of Natural History. Här finns imponerande byggnadsverk i form av Empire State Building och Rockefeller Center. Ta en långweekend i kulturens tecken.

Romantisk weekend i Nice.

Redan som ung blev jag besatt av den sydfranska kuststräcka som sträcker sig mellan Saint-Tropez och Menton och som vanligtvis kallas för Rivieran. Jag blev en frankofil med visst fokus. Under varje resa till Sydfrankrike upptäckte jag något nytt, lärde jag mig något nytt. Såväl om Rivieran som om livet. Efter många är i området är min palett av Rivierannyanser långt ifrån komplett, men åtminstone lite mer mångfasetterad.

Min Rivieran utgår hur som helst alltid från Nice, även om det finns andra platser jag ständigt återvänder till. Jag kan älska att fly den ruffa storstaden Nice och ta mig österut med Rivierans utmärkta tåg som ringlar sig längs havet genom precis alla orter mellan Menton och Saint-Raphael. Bara för att alldeles strax hamna i den medeltida idyllen Villefranche-sur-Mer. Från storstadsbrus till stillsamt vågskvalp på tio minuter blankt.

Tyvärr har Villefranches idylliska lilla strandpromenad från stationen in till byn begåvats med en gediget meningslös turistfälla vid namn Beluga och till min bestörtning har även lyxidylliska tjugotalshotellet Welcomes fantastiska terrasservering tagits i torftig tukt av slabbkrogen Le Cosmo. Men att hotellet i övrigt vårdas ömt är man tacksam över. Det var här den briljante Jean Cocteau bodde på rum nummer 22 när han ägnade halva 1957 åt att dekorera Villefranches mest häpnadsväckande sevärdhet: La Chapelle Saint-Pierre. Ett minimalt trettonhundratalskapell vid vattenbrynet som Cocteau dränkt i fiskarrelaterade motiv och religiös ornamentik, alltihop i den försåtligt elegant enkla stil som var hans signum. Vilket skänker kapellet en lika unikt sakral som gåtfullt vacker ambiance.

I stället för en pastis på Le Cosmos terrass mittemot går jag därpå hellre upp för den lilla trappan Ruelle de Marché, dit där de vindlande tusenåriga valvkvarter som klättrar upp för bergsväggen och som utgör Villefranches centrum börjar. För där håller Lombardo till på sin Le Phare, en alldeles vanlig kvartersbar som motstår frestelsen att casha in på turistmenyer och med tjurig självklarhet håller fast vid hästkapplöpningsskval från tv:n i hörnet, fotbollsregalia, lokalt skvaller och flipper.

Skulle jag i stället fortsätta österut med tåget därför att jag är på ett humör som jag först inte vill erkänna för mig själv, så är nästa stopp Beaulieu. Promenaden ut på berömda lyxudden Saint Jean Cap Ferrat är fantastisk, likaså den enorma rotschildska villan och trädgården på uddens topp. Numera museum.

Naturligtvis är kasinot i Monte Carlo värt ett besök, men mer som museum och glimt av en mycket speciell värld, än som arena för en enkel svensks kamp om hjulens gunst. Skulle jag ändå ta mig dit så blir det under lågsäsong och då ser jag till att nå de innersta salarna och vara kvar till framåt tre–fyra på natten, då de allra vansinnigaste summor sätts på spel och ansiktsuttrycken är som allra mest nonchalant uttryckslösa när ett par genomsnittliga svenska årsinkomster förloras på ett nummer, alltmedan en passopp står och håller i spelarens tunga marmoraskfat vari en cigarr ligger och pyr.

Efter Monaco kommer Roquebrune. Ännu en vacker medeltida by på en bergstopp och stillsam lyxidyll i övrigt, som jag ibland lite planlöst promenerar omkring i, förhoppningsfull om att någon gång av en slump få reda på vilken av alla grandiosa gamla villor det var som Coco Chanel köpte 1927, för att kunna tillbringa somrarna med att dricka riesling on the rocks med sin nästan lika berömda granne, den fantastiska lolitaförfattarinnan Sidonie Gabrielle Colette.

Sedan sista anhalten före Italien: Menton. Som jag tycker mycket om för att det är en ganska vanlig fransk småstad, om än med osedvanligt vacker saluhall och tvåhundrafemtio tusen invånare sommartid. Även här har Jean Cocteau satt sina spår. Skulle jag en dag möta kärleken i form av en demoiselle från Menton kommer vi naturligtvis att gifta oss i stadshusets bröllopssal, dekorerad av den legendariske poeten och konstnären. Som för övrigt var bästis med nyss nämnda Coco. Men till dess får jag nöja mig med det fina Cocteaumuseet nere vid vattnet.

Numera beger jag mig sällan västerut från Nice. Men i så fall blir det till Antibes, större än vad många tror och i princip hopvuxen med det charmigt solkiga men neonblinkande och tingeltangeltyngda Juan-les-Pins, dit många nöjeslystna tonåringar gärna tar sig. Alltmedan Antibes förblir mer vuxet och värdigt. Anledningen till att Graham Greene bodde de sista trettio åren av sitt liv i en ordinär lägenhet på sömniga Rue Pasteur sägs ha varit att han då fick vara kvinnan han älskade så nära som möjligt. Två favoritkrogar i Antibes hade han, numera avsomnade Chez Félix men underligt nog också Auberge Provençale, en utmärkt halvflott krog mitt i turistvimlet på Place Nationale. Det berättas att hovmästaren ofta hade fullt sjå med att mota bort beundrare när författaren de sista åren ville äta sin lunch i ensam stillhet inne i bakgårdserveringens grönska.

Vilket faktiskt för oss tillbaka till ”huvudstaden”. För var det något Greene avskydde under sina sista år så var det Nice. Han skrev till och med en bok med namnet J’accuse – the dark side of Nice, som handlar om det sjuttio- och åttiotalens genomkorrumperade Nice, som i viss mån existerar än i dag. Även om staden rensades upp lite efter att dåtidens ökände borgmästare Jacques Médecin till slut greps med lite för suspekt många väskor fyllda med sedlar på väg till USA.

Nice må vara en mycket opålitlig och sliten skönhet med fler tveksamma erfarenheter, anekdoter och solkiga glamourhistorier på sitt samvete än de flesta andra vackra städer vid hav. Men det är väl därför jag älskar henne och så gärna vill förstå.

På alla de slitna och gudsförgätna gamla barerna och gubbdagisen kring Boulevard Gambetta och i Gare de Sud-området är det annars jag trivs bäst i Nice, för där är det så behagligt lojt och ”vardagsfranskt”. Vilket kanske inte är vad man längtar efter som förstagångsbesökare eller som dam. Och det tar ju sin tid att lära sig bara den självklara turiststadsdelen. Gamla stan. Där det så klart finns juveler jag ofta besöker, gömda bland alla olivoljeförsäljare och drivor av akvareller med puttrigt provensalska motiv. Först och främst Café de Turin, för det makalöst grinigt franska bemötandet men framför allt för det komplett chosefria men grandiosa skaldjursutbudet, där såväl medelhavska ostron som sjöborrar ingår. Och så Chez Palmyre, en restaurang med tolv platser som har drivits i evigheter av nittiotvååriga Palmyre och hennes blott sjuttioåriga dotter Suzanne. Vill man ha en utstuderat enkel fransk trerätters utan minsta krusiduller för en spottstyver är det en självklar anhalt.

När det kommer till finkrogar men om man inte är på humör för den enda prisvärda trestjärniga måltid jag känner till – lunchen på Alain Ducasses Louis XV i Monaco – kan man inte annat än älska Bruno Clément och hans Terres de Truffes, som hållit till på Rue Francois-de-Paule i snart tio år. En kombinerad tryffelambassad, butik och restaurang som aldrig har serverat en enda rätt utan tryffel. Apéritifen eller digestifen intas med fördel snett mittemot, på Le Comptoir, en uppsnofsad tjugotalsrestaurang med livlig bardel på kvällarna. Är man däremot lagd åt stekarhållet rekommenderas bordsbeställning och helkväll på La Petite Maison. Men då ska man uppskatta ett lite för dyrt och dumpretentiöst kök och att framåt midnatt stå på borden och skrika bland franska hel- och halvkändisar i den brackigare genren och se på hur glamourdrömmande blondiner à la francaise stoppar lavendelsorbet i varandras designerurringningar.

Vackra Madrid är värt en weekend

Madrid är Spaniens huvudstad sedan 1562 och dessutom är Madrid Europas högst belägna stad: 646 meter över havet. Klimatet i Madrid kan vara extremt: Kalla vintrar och torra heta somrar. Det är inte ovanligt att det snöar i december och januari, men snön ligger aldrig kvar på marken. Juli och augusti är outhärdligt varma. Den torra luften gör eftermiddagstimmarna till vilostunder, livet startar åter når solen slutar steka. Den bästa årstiden i Madrid är utan tvekan våren och början av sommaren. Gatorna fylls av det befolkningen kallar för sommarterrasser. Alla är ute tills långt in på morgonkvisten. I Madrid blandas känslan av att befinna sig på en historisk plats med en trendig storstadsfeeling, allt finns och livet på gatorna är intensivt. På något sätt är Madrid en europeisk stad med en något exotisk karaktär.

Promenera i centrum är en underhållning man inte kan tröttna på. Det man inte ska glömma bort är att titta uppåt: De historiska byggnaderna är konstverk i sig själva och taken är ornamenterade med imponerande statyer som reser sig ståtligt mot himlen. Nära Puerta del Sol ligger stortorget: Plaza Mayor. I dom här kvarteren är det alltid liv och rörelse. Tusentals små ställen lockar med tapas och raciones av alla sorter. På söndagar är det loppmarknaden El Rastro som gäller, för dem som föredrar lugnare söndagar är jätteparken El Retiro perfekt.

Natt- och nöjeslivet i Madrid är inget som endast finns på helgerna, vill man så hittar man nöjen dygnet runt 365 dagar om året. Enklast är att köpa Madrids nöjesguide: Guia del Ocio i kioskerna. Den kommer ut varje vecka. Ännu enklare är det att läsa guiden på nätet: www.guiadelocio.com/madrid

Runt Madrid tar man sig lätt med buss, tunnelbana eller taxi till rimliga priser. Nu går tunnelbanan ända fram till flygplatsen, Puerta del Sol är där alla linjer anknyter. Tunneln är absolut snabbare än taxi, utom på söndagar då det oftast inte är någon trafik alls i centrum. Söndagar i Madrid liknar inte söndagar i andra städer: Butiker och varuhus är stängda, mat, biografer, museer och promenader är vad som gäller.

De kulturella sevärdheterna i Madrid är oändliga. Madrids mest välkända museum är naturligtvis Museo del Prado. “El Prado” är ett av världens största konstmuseum. För att se hela museet räcker inte en dag: Velazquez, Goya, Zurbarán, El Greco, Murillo. På samma gata: Museo Thyssen-Bornemisa. Nära inpå: Centro Cultural Reina Sofia. De flesta museerna stänger på måndagar eller tisdagar men är däremot öppna på söndagar.

Följande är endast en liten del av alla Madrids kulturella sevärdheter:

Museo del Prado
Paseo del Prado. Öppet tisdag till lördag 9.00 a 19.00. Söndagar 9.00 till14.00. Stängt på måndagar.

Museo Thyssen-Bornemisa
Paseo del Prado. Öppet 10.00 till 19.00. Stängt på måndagar.

Museo Nacional Centro Cultural Reina Sofía
Santa Isabel, 52. Öppet 10.00 till 21.00. Stängt på tisdagar.

Museo Sorolla
General Martínez Campos, 37
Tisdag – Lördag 9.30 – 15.00 Söndagar och helgdagar 10.00 – 15.00. Stängt på måndagar.

Museo Español de Arte Contemporáneo
Juan de Herrera. (I universitetsstaden) Öppet 10.00 till 18.00. Söndagar 10.00 till 14.00. Stängt på måndagar.

Museo del Palacio Real
Bailén s/n. Öppet 9.00 a 18.15. Söndagar och helgdagar 9.00 till 15.15.

Museo Arqueológico Nacional
Serrano, 13. Öppet 9.30 till 20.30. Domingos y festivos de 9.30 till 14.30. Stängt på måndagar.

Museo de Escultura al Aire Libre
Paseo de la Castellana. Detta är ett imponerande skulpturmuseum utomhus.

Museo Taurino – Tjurfäktningsmuseum
Plaza Monumental de las Ventas. Öppet 9.30 till 13.30. Söndagar 10.00 till 13.00. Stängt på måndagar och lördagar.

Lite om områden omkring Madrid
De som har mer än ett par dagar på sig att upptäcka Spaniens huvudstad med omnejd bör inte missa några utflykter. Absolut sevärda platser i närheten av Madrid är:

Alcalá de Henares
Tre mil från Madrid ligger Alcalá de Henares. En historisk universitetsstad som erbjuder många sevärdheter. Bland annat Cervantes museum – hem.

Aranjuez
Lite mer än 4 mil från Madrid ligger Aranjuez som är Madrids “Versalles”. Palatset och trädgårdarna är fantastiska.

El Escorial & El Valle de los Caídos
Fem mil från Madrid ligger El Escorial. Det är ett stort kloster där Spaniens kungar ligger begravna. Varning under vintern: Det är mycket kallare här än i Madrid. Byggnaden är imponerande: Det tog 21 år innan den avslutades.

Mindre än en mil från klostret ligger en av de mest säregna monumenten i Spanien: El Valle de los Caídos. Det är ett enormt monument i de som stupade i inbördeskrigets ära.

Krigsfångar byggde monumentet under general Francos order, där är han själv begraven i det lilla kapellet som grävdes ut i berget. Under konstruktionen dog hundratals av fångarna. På toppen reser sig ett 150 meter högt kors. Man kan nå toppen till fots eller med linbana, utsikten över dalen är otrolig från bergstoppen. Naturområdet omkring monumentet är värt ett besök i sig självt. Vild skog täcker hela området.

Här hittar de en weekendresa och lågprisflyg

Här har vi listat våra favoriter när det gäller vinresmål – nästan alla perfekta för en weekendresa. Här är listan som du kan besöka med Lågprisflyg:

1. Toscana, Italien.
2. Andalusien, Spanien
3. Loiredalen, Frankrike
4. Porto, Portugal
5. Grekiska Makedonien, Grekland
6. Hunter Valley, Australien
7. Moravien, Tjeckien
8. Nordön, Nya Zeeland
9. Rhenlandet, Tyskland
10. Bordeaux, Frankrike

Tyvärr har Villefranches idylliska lilla strandpromenad från stationen in till byn begåvats med en gediget meningslös turistfälla vid namn Beluga och till min bestörtning har även lyxidylliska tjugotalshotellet Welcomes fantastiska terrasservering tagits i torftig tukt av slabbkrogen Le Cosmo. Men att hotellet i övrigt vårdas ömt är man tacksam över. Det var här den briljante Jean Cocteau bodde på rum nummer 22 när han ägnade halva 1957 åt att dekorera Villefranches mest häpnadsväckande sevärdhet: La Chapelle Saint-Pierre. Ett minimalt trettonhundratalskapell vid vattenbrynet som Cocteau dränkt i fiskarrelaterade motiv och religiös ornamentik, alltihop i den försåtligt elegant enkla stil som var hans signum. Vilket skänker kapellet en lika unikt sakral som gåtfullt vacker ambiance.

I stället för en pastis på Le Cosmos terrass mittemot går jag därpå hellre upp för den lilla trappan Ruelle de Marché, dit där de vindlande tusenåriga valvkvarter som klättrar upp för bergsväggen och som utgör Villefranches centrum börjar. För där håller Lombardo till på sin Le Phare, en alldeles vanlig kvartersbar som motstår frestelsen att casha in på turistmenyer och med tjurig självklarhet håller fast vid hästkapplöpningsskval från tv:n i hörnet, fotbollsregalia, lokalt skvaller och flipper.

Skulle jag i stället fortsätta österut med tåget därför att jag är på ett humör som jag först inte vill erkänna för mig själv, så är nästa stopp Beaulieu. Promenaden ut på berömda lyxudden Saint Jean Cap Ferrat är fantastisk, likaså den enorma rotschildska villan och trädgården på uddens topp. Numera museum.

Naturligtvis är kasinot i Monte Carlo värt ett besök, men mer som museum och glimt av en mycket speciell värld, än som arena för en enkel svensks kamp om hjulens gunst. Skulle jag ändå ta mig dit så blir det under lågsäsong och då ser jag till att nå de innersta salarna och vara kvar till framåt tre–fyra på natten, då de allra vansinnigaste summor sätts på spel och ansiktsuttrycken är som allra mest nonchalant uttryckslösa när ett par genomsnittliga svenska årsinkomster förloras på ett nummer, alltmedan en passopp står och håller i spelarens tunga marmoraskfat vari en cigarr ligger och pyr.

Efter Monaco kommer Roquebrune. Ännu en vacker medeltida by på en bergstopp och stillsam lyxidyll i övrigt, som jag ibland lite planlöst promenerar omkring i, förhoppningsfull om att någon gång av en slump få reda på vilken av alla grandiosa gamla villor det var som Coco Chanel köpte 1927, för att kunna tillbringa somrarna med att dricka riesling on the rocks med sin nästan lika berömda granne, den fantastiska lolitaförfattarinnan Sidonie Gabrielle Colette.

Sedan sista anhalten före Italien: Menton. Som jag tycker mycket om för att det är en ganska vanlig fransk småstad, om än med osedvanligt vacker saluhall och tvåhundrafemtio tusen invånare sommartid. Även här har Jean Cocteau satt sina spår. Skulle jag en dag möta kärleken i form av en demoiselle från Menton kommer vi naturligtvis att gifta oss i stadshusets bröllopssal, dekorerad av den legendariske poeten och konstnären. Som för övrigt var bästis med nyss nämnda Coco. Men till dess får jag nöja mig med det fina Cocteaumuseet nere vid vattnet.

Numera beger jag mig sällan västerut från Nice. Men i så fall blir det till Antibes, större än vad många tror och i princip hopvuxen med det charmigt solkiga men neonblinkande och tingeltangeltyngda Juan-les-Pins, dit många nöjeslystna tonåringar gärna tar sig. Alltmedan Antibes förblir mer vuxet och värdigt. Anledningen till att Graham Greene bodde de sista trettio åren av sitt liv i en ordinär lägenhet på sömniga Rue Pasteur sägs ha varit att han då fick vara kvinnan han älskade så nära som möjligt. Två favoritkrogar i Antibes hade han, numera avsomnade Chez Félix men underligt nog också Auberge Provençale, en utmärkt halvflott krog mitt i turistvimlet på Place Nationale. Det berättas att hovmästaren ofta hade fullt sjå med att mota bort beundrare när författaren de sista åren ville äta sin lunch i ensam stillhet inne i bakgårdserveringens grönska.

Vilket faktiskt för oss tillbaka till ”huvudstaden”. För var det något Greene avskydde under sina sista år så var det Nice. Han skrev till och med en bok med namnet J’accuse – the dark side of Nice, som handlar om det sjuttio- och åttiotalens genomkorrumperade Nice, som i viss mån existerar än i dag. Även om staden rensades upp lite efter att dåtidens ökände borgmästare Jacques Médecin till slut greps med lite för suspekt många väskor fyllda med sedlar på väg till USA.

Nice må vara en mycket opålitlig och sliten skönhet med fler tveksamma erfarenheter, anekdoter och solkiga glamourhistorier på sitt samvete än de flesta andra vackra städer vid hav. Men det är väl därför jag älskar henne och så gärna vill förstå.

På alla de slitna och gudsförgätna gamla barerna och gubbdagisen kring Boulevard Gambetta och i Gare de Sud-området är det annars jag trivs bäst i Nice, för där är det så behagligt lojt och ”vardagsfranskt”. Vilket kanske inte är vad man längtar efter som förstagångsbesökare eller som dam. Och det tar ju sin tid att lära sig bara den självklara turiststadsdelen. Gamla stan. Där det så klart finns juveler jag ofta besöker, gömda bland alla olivoljeförsäljare och drivor av akvareller med puttrigt provensalska motiv. Först och främst Café de Turin, för det makalöst grinigt franska bemötandet men framför allt för det komplett chosefria men grandiosa skaldjursutbudet, där såväl medelhavska ostron som sjöborrar ingår. Och så Chez Palmyre, en restaurang med tolv platser som har drivits i evigheter av nittiotvååriga Palmyre och hennes blott sjuttioåriga dotter Suzanne. Vill man ha en utstuderat enkel fransk trerätters utan minsta krusiduller för en spottstyver är det en självklar anhalt.

När det kommer till finkrogar men om man inte är på humör för den enda prisvärda trestjärniga måltid jag känner till – lunchen på Alain Ducasses Louis XV i Monaco – kan man inte annat än älska Bruno Clément och hans Terres de Truffes, som hållit till på Rue Francois-de-Paule i snart tio år. En kombinerad tryffelambassad, butik och restaurang som aldrig har serverat en enda rätt utan tryffel. Apéritifen eller digestifen intas med fördel snett mittemot, på Le Comptoir, en uppsnofsad tjugotalsrestaurang med livlig bardel på kvällarna. Är man däremot lagd åt stekarhållet rekommenderas bordsbeställning och helkväll på La Petite Maison. Men då ska man uppskatta ett lite för dyrt och dumpretentiöst kök och att framåt midnatt stå på borden och skrika bland franska hel- och halvkändisar i den brackigare genren och se på hur glamourdrömmande blondiner à la francaise stoppar lavendelsorbet i varandras designerurringningar.

Du hittar lågprisflyg här: Lågprisflygbolag

1. KOH LANTA
Det här är svenskarnas absoluta favoritö. Det är inte för inte som Koh Lanta kallas ”svenskön”. Många stannar lite längre, tack vare den svenska skolan på ön som gör att ungarna inte halkar efter i skolgången därhemma.
Koh Lanta är annars en avspänd och lugn ö med långa, vackra stränder – perfekt för barnfamiljerna. När du är här får du inte missa att ta en båttur till ”Dödskallegrottan” utanför öns östra kust.
Åka hit: Med charterbolag eller med flyg från Bangkok till flygplatsen Krabi på fastlandet. Man kan även ta färjan från Phuket till Koh Lanta om man kommer från det hållet. Boende finns i alla prisklasser från enkel bambuhydda till lyxigaste resort.
Imported from Bjarnux System
Plus: Barnvänligt
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

2. KOH JUM
Strax norr om Koh Lanta ligger den relativt oexploaterade ön Koh Jum. Fritt från charterresenärer, swimmingpooler, skräddare och svenska köttbullar är det här ett litet paradis för sig själv. Kanske finns det ett tiotal olika bungalowbyar på ön, de flesta av enkel standard utan luftkonditionering. Här är det en god bok, hängmatta och nattliv ”thai-style” som gäller, så du som föredrar disko, neonljus och västerlänningar ska välja en annan ö. Taxi på Koh Jum innebär en moppe med sidovagn – testa att lasta in hela familjen där!
Åka hit: Flyg från Bangkok till Krabi, minibuss från flygplatsen till färjan och sen lastbilsflak till stället där man ska bo. För mer information om boende – titta på: Swww.kohjum.com
Plus: Inte en chaterturist så lång ögat kan nå.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

3. KOH TARUTAO
En ganska stor ö som ligger vid gränsen till Malaysia, härifrån når du den malaysiska ön Langkawi på 30 minuter med båt. Här finns det djungel och ett flertal fina vattenfall för den som är intresserad av mer än bara stränder. Dessutom kan du beskåda resterna av ett japanskt fångläger från andra världskriget på din vandring runt ön. Ytterligare kuriosa är att USA:s version av Robinson har spelats in på Koh Tarutao. Här är också ganska fritt från backpackers som verkar föredra den lilla ön Koh Lipe som ligger i närheten.
Åka hit: Buss till Satun från Bangkok eller Phuket, eller flyg till Trang och sedan transfer till Thammalang pier, för vidare båtfärd ut till Koh Tarutao.
Plus: Mycket att göra.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

4. KOH PHANGAN
Raka motsatsen till Koh Jum, i alla fall under den vecka i varje månad då ”full moon”-partyt pågår. Men de övriga tre veckorna i månaden är ön lugn, med fina nästan folktomma stränder och lagom mycket folk. Kommer du hit under partyveckan får du räkna med ett satans liv nätterna igenom, svindyrt boende, usel mat och en massa backpackers som är på väg åt något håll i sin egen ”Bermudatriangel”, nämligen Khao San Road-Koh Phangan-trekkingtur i norra Thailand. Fast visst är det en lustig cirkus att betrakta med lite distans.
Åka hit: Flyg till Koh Samui eller Surat Thani på fastlandet, sen båt till Koh Phangan. Man kan även komma hit från Chumpon via båt över Koh Tao. Boende finns i alla prisklasser, de flesta höjer sina priser under ”full moon”-veckan.
Plus: Perefkt för den festsugne – partyö
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

5. KOH SAMUI
Vissa lever i villfarelsen att Koh Samui skulle vara en väldigt oexploaterad ö – i alla fall jämfört med Phuket. Fel, fel! Koh Samui har samma problem som Phuket (om än i mindre skala), men även samma fördelar. Nämligen att här kan man hitta precis allt man kan önska sig – och lite till. Fullproppade stränder eller öde stränder, fina restauranger eller billiga thaikök ” och dessutom ett sjusärdeles nattliv.
Åka hit: De flesta charterbolag har Koh Samui på programmet, via Phukets flygplats där man får byta till Bangkok Airways flygplan. Det flygbolaget har monopol på öns enda flygplats, som även har kallats för världens vackraste. Förutom från Bangkok, går även flyg från Singapore och Hongkong hit. Räkna med boende från 100 kronor och uppåt.
Plus: Bra stämning
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

6. KOH LAO LIANG
Var tills för ett par år sedan inte öppen för besökare, man får fortfarande inte övernatta här men det kan man göra på fastlandet eller på någon näraliggande ö som Koh Ngai eller Koh Muuk. En lång och nästan helt öde sandstrand möter dig när du kliver av båten, en bit ut i vattnet finns ett ko-rallrev som innehåller många färgglada fiskar. Glöm inte din snorklingsutrustning!
Åka hit: Flyg eller tåg från Bangkok till Trang, sedan minibuss ut till någon pir för vidare färd ut i övärlden. Passa på att besöka Koh Mooks dolda grotta. Dit går det att simma genom en mörk tunnel, för att sedan njuta av en underbar liten lagun med en vacker sandstrand.
Plus: Vackert både över och under vattenytan.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

7. SIMILANÖARNA
Drygt 45 minuters båtresa ut från Khao Laks kust ligger Similan-öarna. Tycker du inte om att ha avtryck efter cyklopglasögon i ansiktet ska du välja bort de här öarna – det är nämligen för det fantastiska marina livet som man åker hit. Det finns ett antal ställen att bo på. De är inte så många, men om du väljer att stanna över kan du ju dyka lite själv i vattnet efter att alla dagtursbåtar försvunnit vid 16-tiden.
Åka hit: Flyg till Phuket, sen minibuss till piren utanför Phang-Ngas flottbas. Har du bokat något boende så beger du dig till den resebyråns representanter vid hamnen. Under lågsäsong kan man vandra in på resebyråerna i hamnen och boka boende för samma dag – under högsäsong är det viktigt att boka i god tid.
Plus: Dykning i världsklass.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

8. KOH CHANG
Samtidigt som Bangkok Airways flygplats vid Trat på fastlandet öppnade gick startskottet för en våldsam explosion inom turismen på ”elefantön” Koh Chang. Det byggs hotell och bungalower i en rasande fart överallt på ön. Den numera avsatte premiärministern Thaksin Shinawatra ville nämligen att ön skulle attrahera turister som spenderar mer pengar än vad backpackrarna dittills gjort. Det har väl gått sådär – backpackrarna är kvar och det finns en massa fina resorts som måste rea ut sina rum, eftersom storspenderarna inte dykt upp i den omfattningen som premiärministern önskat.
Åka hit: Flyg från Bangkok till Trat på fastlandet, sedan båt över till Koh Chang. Man kan även ta bussen hit från Bangkok eller Pattaya, räkna med mellan 5 och 7 timmars restid från Bangkok. Under lågsäsong är det prutläge på det mesta boendet, ner till 140 kronor för en bungalow som kostar 500 kronor under högsäsong.
Plus: Fortfarande ganska oexploaterat.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

9. KOH SAMET
Här hittar du en av Thailands absolut vackraste solnedgångar, närmare bestämt på stranden Ao Phrao. Då är du också en bit från de andra resorterna på ön.
Koh Samet ligger mellan 3 och 4 timmars bussfärd från Bangkok. På helgerna invaderas ön, som är ett naturreservat, av lediga Bangkokbor. Men mitt i veckan bjuder ön på lugn och ro och en lagom dos av turistiga aktiviteter.
Åka hit: Buss från Bangkok till Ban Phe, sedan båt över till Koh Samet. Väl vid piren väntar ett par bilar som tar er dit ni ska bo. Ön är en naturpark så det kostar 40 kronor i inträde.
Plus: Vackra solnedgångar för den romantiska resenären.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

10. KOH KOR KAO
Norr om Khao Lak ligger denna ö med endast en handfull ställen att bo på. Inget direkt nattliv men milslånga stränder att vandra vid. Det finns ett par små byar på ön och på höjderna finns det ett par vackra vattenfall att göra dagsturer till. Glöm inte att ta med en god bok och en hängmatta. När du åker hit passerar du genom byn Nam kem som förstördes av tsunamin 2004.Byn är uppbyggd igen men här och var ser man fiskebåtar uppe på torra land som en sorts monument över det som inträffade.
Åka hit: Flyg till Phuket sen buss/minibuss till Baan Nam Kem varifrån det går en färja till Koh Kor Kao Island. Boende bokas lämpligast genom en resebyrå.
Plus: Lugn och ro.
Billiga flygbiljetter: Lågprisflygbolag

Aftonbladet

1. När man ska välja uthyrningsfirma är det bra att fråga sig själv vad man har användning för. Oftast är de stora internationella kedjorna, såsom Avis, Hertz, Europcar, dyrare än små lokala firmor. De stora kedjorna har ett större urval och bilarna är i regel nyare och har bättre standard. Om man ska köra långt är det ofta en fördel att välja en stor uthyrningskedja med många servicestationer, men om man bara ska köra i ett begränsat område så kan man kanske nöja sig med en liten firma. Lägg märke till att några uthyrningsfirmor inte låter dig köra i andra stater/länder.

2. I vissa länder ska man vara minst 21 år för att hyra bil, till exempel USA. Några ställen kräver att man har haft körkort i ett eller två år. Internationellt körkort är normalt sett inte nödvändigt i Europa, USA eller Australien. Det kan dock vara att rekommendera om man ska till länder i Östeuropa, Asien, Afrika eller Sydamerika. Du hittar en lista på var du kan få internationellt körkort på www.motormannen.se.

3. Granska bilen före avresan, titta efter skråmor och liknande. Se till att alla fel är inskrivna i kontraktet, så att uthyraren i efterhand inte kan klandra dig för dem. Kontrollera också däckens tillstånd.

4. Fråga eventuellt efter en reservdunk om det inte finns en sådan i bilen. Den är alltid bra att ha när man ska köra på ödsliga sträckor.

5. Se till att få ett telefonnummer till biluthyrningsfirman om du behöver hjälp, till exempel om bilen går sönder.

6. De flesta biluthyrare gör en så kallad kreditnota av ditt kreditkort för säkerheten för bilen. Detta behöver du inte vara nervös över. Det är endast för att uthyraren ska ha någon säkerhet. Det gör också uthyrningen lättare då du annars skulle få lämna ett stort kontantbelopp i deposition. Du ska dock komma ihåg att försäkra dig om att uthyraren river kreditkortnoteringen när du lämnar tillbaka bilen. Biluthyrarna kan komma att dra ett extra belopp om uthyraren exempelvis ser att det finns för lite bensin i tanken på den lämnade bilen eller att du har gjort en repa på lacken. Kom därför ihåg att hålla ett öga på din kontoutdrag så att du kan reklamera i din bank om det är något som du inte känns vid.

7. Välj en uthyrningsfirma där de har fria mil med i priset så vet du på förhand hur mycket du ska betala.

8. Försäkringen bör täcka ansvar (på engelska: Third Party Liability), vagnskada (Collision Damage Waiver/Insurance) och stöld (Theft/Loss Waiver/Insurance) av bilen. Var uppmärksam på att självrisken inte är för hög så att du själv riskerar att betala en stor summa pengar när faran är framme. Hos många uthyrare i Sverige kan man teckna en självriskreduceringsförsäkring som gör att man inte behöver betala så hög självrisk i fall olyckan skulle vara framme.
Stöld av egna saker från bilen täcks normalt via den allmänna hemförsäkringen. Detta gäller dock inte kontanter samt dyra föremål som kameror, mobiltelefoner som inte befann sig i ett låst utrymme till exempel bagageutrymme eller handskfack. Några kreditkort innehåller olika försäkringar. Hör efter med ditt bolag.
Genom hemförsäkringen är du täckt vid olyckor precis som hemma. Familjer ska dock vara uppmärksamma på om även barnen är täckta av olycksfallsförsäkringen.

9. Titta efter en bensinmack i närheten av biluthyrningsfirman. Det är bra att veta så att man kan bilen tankad innan den ska lämnas tillbaka. Bensinmackar är alltid svåra att hitta när man behöver dem!

10. Håll återlämningstiden. Återvänd i god tid. Det kan stå dig dyrt att komma för sent.